Den senaste veckans inrikespolitik har kretsat kring katastrofkommissionens rapport. I denna fick ju som bekant regeringen svidande kritik. En inte alltför vågad gissning är att utgången av detta blir att Laila Freivalds får lämna ett statsrådsjobb för andra gången i sin politiska karriär.
Vem som har huvudansvaret för regeringens beslutsoförmåga i samband med tsunamikatastrofen är dock en annan: GP, även fordom kallad Katrineholms-Stalin. Under åren i Rosenbad har Persson centraliserat beslutsfattandet till sitt kansli. Att tala om honom som alltmer presidentlik är inte helt fel. Det märks även i hans sätt och åtbörder.
Den som borde avgå är således Göran Persson. Men eftersom Perssons avgång är lika med hela regeringens så är det inte något att föredra. Det är helt enkelt för kort tid fram till det val som medborgarna kan visa sitt missnöje med regeringen genom att rösta borgerligt. Nyval, det enda sättet att snabbt få till ett regimskifte, måste alltså uteslutas.
Osip Mandelstam skrev 1933 ett poem om Stalin som kanske ändå till viss del kan påminna om dagens svenska förhållanden. Översättningen till svenska är en fri från en engelsk översättning.
Vi lever, döva till det land under oss
Tio steg bort hör ingen våra tal
Allt vi hör är den i Kreml boende
Mördaren och bondedråparen
Hans fingrar är feta som larver
Och orden, slutgiltiga som blyvikter, faller från hans läppar.
Hans kackerlacksmorrhår sneglar
Och hans stövelöverdelar glänser
