Norrbottens läns landsting har fått en sällsynt bångstyrig bråkmakare på halsen. Därtill är han läkare, vilket innebär att kritiken han riktar mot landstingspolitikens utformning inte så lätt kan avfärdas genom osynliggörande och/eller utfrysning.
Landstinget har försökt näpsa Anders Mansten genom att beställa en konsultrapport i vilken hävdas att han uppträtt illa inför patienter. Mera konkret uttryckt innebär detta att han bedrivit "sjukvårdspolitisk agitation" på arbetsplatsen och skrämt upp patienter.
Att vända klienterna mot läkaren utan att tillfråga dem är dock ett billigt trick. Syftet kan därför inte annat vara än att Mansten ska bort. Eftersom han varit för frispråkig i en organisation som är illa skött och har låg legitimitet hos medborgarna.
I dagarna har det blivit klart att ett sjukvårdsparti ska bildas på riksnivån av de regionala sjukvårdspartierna. I Norrbotten stöds sjukvårdspartiet av nära en fjärdedel av de röstande till landstinget. Detta ska ses som ett symptom snarare än att någon rörelse sprider sig över landet. Sjukvårdpartisterna talar nämligen mera om vad de inte vill än vad de vill, eftersom de inte känner sig delaktiga i politiken överhuvudtaget.
Jag hoppas att Anders Mansten får behålla sitt jobb och önskar honom lycka till i politiken som folkpartist. Inte för att jag nödvändigtvis ställer mig bakom hans argumentation. Men är det så att landstinget lyckas i sina förehavanden att tysta en kritisk akademiker, ja då ser det illa för både personal och patienter. Bättre ser det ut för sjukvårdspartiet för det fall landstingsledningen skulle gå segrande ur striden eftersom chanserna då ökar att de får med sig ett eller två Norrbottensmandat i riksdagsvalet.
