När politiken på europeisk nivå ska utformas är det vanliga mönstret att medlemsstaternas intressen kommer i första rummet. Det är inte européer som träffas i parlamentet, rådet och kommissionen (och EU-domstolen) utan representanter för Sverige, Tyskland, Frankrike och de andra i unionen ingående länderna. Någon europeisk offentlighet att tala om kan inte sägas existera ännu. Med lite välvilja kan man gå med på att europeisk politisk kultur går att klassificera i termer av särskilda europeiska politiska ideologier. Det är dock okänt i hur hög grad EU-medborgarna identifierar sig med dessa.
Vad vänstern i Sverige har för åsikt om EU-projektet är väl allom bekant, likaså vad dess kontinentala motsvarigheter brukat anse i sammanhanget. Gamle vänsterikonen Daniel Cohn-Bendit, som bland annat har erfarenhet av att ha representerat de gröna i såväl Frankrike som Tyskland, gästade nyligen Sverige. Han ställde sig då undrande inför den franska vänster som säger nej till EU:s nya konstitution bland annat med argumentet att demokratin går förlorad och att Frankrike kommer att styras från Bryssel på sovjetiskt vis. Alltså att den franska debatten försvenskats.
Cohn-Bendit påpekade att bara en sådan sak som att rätten för ett land att gå ur unionen skrivits in den nya konstitutionen är skäl nog för skeptikerna att rösta ja i Frankrike. Jürgen Habermas, en annan europeisk intellektuell - om inte en åsiktsmaskin av samma slag som Cohn- Bendit - intar även han en positiv attityd till en konstitution. Vill européerna bevara det "sociala handlingsrum" de utvecklat, måste de skapa politisk enighet och handlingskraft att stå emot den "nyliberala samhällsmodellen". En konstitution kan, menar Habermas, bidra till att utveckla en europeisk offentlighet och ett europeiskt civilt samhälle genom att den institutionaliserar medborgerlig kommunikation.
I Frankrike folkomröstar man om EU:s nya konstitution i maj. Då fås en fingervisning om unionens framtid, om den ekonomiska integrationen på allvar kan följas upp av en politisk. Blir det ett nej finns det fortfarande gupp på vägen mot ett enat Europa.
