Konklaven - det slutna valet av ny påve - har inletts. Från de som betraktar sig som progressivt lagda har det hörts en hel del pessimistiska tongångar bland spekulationerna om utgången av detta. Nästan alla de röstande kardinalerna har utsetts av Johannes Paulus II. Därför kommer dennes reaktionära hållning ifråga om aborter, preventivmedel och homosexualitet med största sannolikhet att leva vidare i den nye påven på grund av den värdegemenskap som sägs ligga till grund för vilka den gamle påven valde att omge sig med.
Resonerar man så är förändringar sällan möjliga. Men vad skedde egentligen i Sovjetunionens politbyrå(utan jämförelser med Vatikanstatens konklav i övrigt) efter Stalins död? Alla i denna kan väl inte ha varit diktatorns ja-sägare eftersom ett politiskt töväder påbörjades några år senare. Och inte var det väl en faktisk värdegemenskap mellan Michail Gorbatjov och den hårdföre Jurij Andropov som gjorde att den förstnämnde plockades in i politbyrån av den sistnämnde. Bara för att ta två moderna exempel på att en politik kan stendö med sin utövare trots att avsikten säkert varit en annan.
Nej svaret på frågan om vi kommer att få en påve benägen till nytänkade står inte att finna i några tronföljdsresonemang. Istället måste vi fokusera på individen, på den tid han verkat i och i vilken miljö. Ungefär hälften av de kardinaler som har rösträtt i påvevalet är européer, medelåldern är drygt sjuttio år. En grov generalisering utifrån detta säger vi kommer att få en påve kanske med minnen och/eller upplevelser från andra världskriget men till en hel del formad av fred, demokrati och rättvisa. Alltså en person utrustad med goda förutsättningar att driva en mer pragmatisk politik. Men detta tips bygger som sagt på en generalisering eftersom det skulle föra för långt att här diskutera över hundra individer.
