I Norrbottens-Kuriren den 19/4 begråter Luleås mest kände dokusåpastjärna sitt eget öde. Han tas inte på allvar tycker han och redogör för vad "dom" tror om honom. Han är ung, har fel kläder och utseende, är tatuerad och dessutom känd från TV.
De som rår för detta är de vita männen och patriarkatet menar Klas i enlighet med den feministiska troslärans grundsatser. Det var dock inte feminismen som gjorde honom själv och andra till typer i den genre inom offentligheten vi benämner dokusåpan.
För oss som intog den utomstående betraktarens perspektiv och bevittnade hur regissörerna bakom program som Robinson, Baren och Farmen tilldelade aktörerna roller att göra sig namn i är dokusåpaskådisens bortdöende inget att beklaga. Allra helst då detta med stor sannolikhet bidrar till att folk slutar kalla personer de inte känner endast vid förnamn.
