I vår andra del om åsiktsaristokratin i Sverige noterar vi att statsvetarprofessorn Ulf Bjereld återigen tagit till orda på DN Debatt. Inte sällan uppträder denne i den offentliga debatten tillsammans med kollegan och hustrun Marie Demker. Det händer dock att även den sistnämnda uttalar sig offentligt på egen hand, ibland med en språkanvändning som endast ligger snäppet över lindaskuggenivå.
Bjereld konstaterar i sin artikel att stödet bland svenskar för Israels uppträdande i Mellanösternkonflikten minskat kraftigt de senaste trettiofem åren och att PLO inte vunnit i opinionsstöd det som Israel förlorat. Därför ska inte den svenska regeringen vara rädd för att kritisera parterna i konflikten. Underförstått, här finns en chans för Sverige att återta sin forna roll som moralisk stormakt på den världspolitiska scenen. Med hjälp av EU ska Sverige försöka påverka nyckelaktören i sammanhanget, dvs. USA.
För att ta reda på att svenskarna numera i allt mindre utsträckning vill ta ställning för någon av aktörerna i Mellanösternkonflikten behövdes det inte några forskningsinsatser. Det fordrades bara ett uns av politisk fingertoppskänsla eller en påminnelse om den ständiga aktualiteten i Lars Ekborgs monolog om "mellersta Eländet". Med andra ord, Bjerelds vetenskapliga tyckande klarar vi oss utan.
