I vanliga fall ägnar jag inte särskilt mycket tid åt att stämma i körer som går ut på att kritisera personer och företeelser som redan är nog utskällda. Det är så att säga att göra det enkelt för sig, flytta med strömmen som en död fisk eller bara drunkna i något som far iväg till någon form av odefinierbar negativism.
Ändå måste landstingsrådet i Norrbotten, Kent Ögren, tas med på en lista över bemärkta västryssar i regionen. Om jag i några korta nyanserade ordalag får säga något om denne är det att Ögrens politiska förehavanden säger mer om legitimiteten hos landstinget som institution än själva det faktum hur han är som person. I en region som Norrbotten - och resten av norra Sverige överhuvudaget - är det svårt att plocka in kompetenser från små inlandskommuner att styra och leda organisationer med hela länet som bas.
Det blir inte bra då. För en med djupa rötter i norra Sveriges kustregion är måhända detta för vissa en arrogant attityd mot de som är bördiga längre upp i älvdalarna. Men om stora, förtätade kommuner som Luleå, Umeå, Sundsvall och Östersund ska uppleva förtroende för sina regionalt folkvalda, ja då måste det gå att kräva av de med ursprung i genuin glesbygd att de också sett sig om i världen. Detta har inte Ögren av hans uttalanden i många frågor att döma.
Som sagt, det är ytterst landstingets existens som är orsaken till detta dilemma.
