Ett antal debattörer (12 stycken närmare bestämt) med varierande bakgrund har samlats i en skrift över ämnet Öppna Norrlandsfönstret-liberala perspektiv för norra Sverige (red. Anders Rönmark och Ola Nordebo)
Antologin blandar traditionellt med försiktighet, en viss djärvhet och överdrifter som lösningar och infallsvinklar på det nuvarande tillståndet i den norra delen av landet. Det hela påminner om en lite mer originell variant av den typ av kraftsamling som brukar kunna komma ut av träffar som landstinget eller kommunföreträdare anordnar för att diskutera regional utveckling. Intressant att läsa i varje fall.
Överdrifter står Timbroskribenten Eva Cooper för som återvänt till sin hembygd med några rätt överdimensionerade idéer hur vården i Gävleborg ska kunna konkurrera på en global marknad medan juristen David Svenn propagerar för det djärva greppet att göra Norrbotten till ett försöksområde för "avlasifiering". Mera tjatigt traditionell är Ola Nordebo på Västerbottens-Kuriren som missförstått det här med att universitetsetableringar längre skulle vara exempel på en progressiv politik. Detsamma kan nog sägas om Marcus Bohlins industritunga artikel som visserligen innehåller ett stort mått av sanning men icke desto mindre tillhör allmängodset vad beträffar kunskapen om den ekonomiska strukturen i norra Sverige.
Sen går det ju som gävlebördige Carl Lagerqvist att diskutera var Norrland egentligen börjar i geografiskt hänseende och fråga sig om vilket håll norrlänningarna ska blicka - söderut eller norrut, eller som det också frågas, bakåt eller framåt i tiden? Opinionsanalytikern Per Nilsson menar därtill att norrlänningarna trots att de röstar rött knappast är så radikala utan mera jordnära. Därav följer kanske en negativ attityd till entreprenörskap som Berivan Mohammed iakttagit utifrån hur det är i Kurdistan där det finns en annan stolthet över framgångar och eget företagande. I kanske samma anda följer Emil Källström som pekar på hur Norrland av tradition gynnats av och haft behov invandring utifrån. Hanna Wagenius slår ett slag för mobiliteten i norra Sverige och diskuterar hur regelkrångel ställt till det på området, medan Magnus Andersson är mera Stureplanscentrig angående ungdomars möjligheter till rörlighet överhuvudtaget. Åsa Malmström som flyttat till Hälsingland från Stockholm tar fram ett gott exempel på hur en bygd kan lyfta genom entreprenörskap, stolthet och nyfikenhet men framhåller samtidigt att kvaliteten inom vård, skola och omsorg är livsviktig för att kunna bo och leva i glesbygd. Anders Rönmark, politisk redaktör på Örnsköldsviks Allehanda och Tidningen Ångermanland, är inne på samma spår när han argumenterar för att dugliga lärare är särskilt betydelsefulla i regioner med stora avstånd och små samhällen. Så är det nog. Inte bara personer utan även hela regioner förlorar på att staten tillhandahåller inkompetent service.
