Idag ska det avgöras om Luleå Hockey slipper undan kvalserien. Säsongen har varit motig för laget, och måste man kvala bryts en 24-årig tradition, eftersom slutspel nästan blivit en vana under många år nu.
Orsakerna till Luleås kräftgång är flera, och en av dem var på tapeten redan tidigt: Obol-affären. Det är oklart huruvida föreningen inte hängt med i värvningarna på grund av denna. En annan förklaring tar fasta på det faktum att Luleå gått från att vara en utpräglad arbetarstad till en stad med tonvikt på anställda inom tjänsteproduktion. Av detta kan följa att intresset för mera individuellt idrottsutövande ökar.
Detta beklagar jag inte. Om dessutom skidåkningen kan ta utövare från den av många sörlänningar noterade benägenheten hos norrlänningar att köra skoter så är jag dessutom säker på att det allmänna hälsoläget kommer att förbättras. Men i alla fall: hockey är på tillbakagång på ett eller annat sätt hos befolkningen i stan. Sist jag var på en match - i december - noterade jag att många som var där förmodligen kom utifrån på ett eller annat sätt. Och frånsett ungdomarna stod företagsbiljetterna för en stor del av publikantalet.
Det får inte sluta i att Luleå Hockey blir ett regalskeppet Vasa som måste tätas och underhållas till varje pris i syfte att marknadsföra kommunen, regionen eller något dylikt. Det finns ett liv efter Luleå Hockey även om de åker ur eliten, och framför finns det andra idrotter som kan sätta orten på världskartan.
