Påsken firas till minne av Jesu lidande, död och uppståndelse. Dessa brukar sammankopplas med i tur och ordning, katolicism, lutherdom och ortodox kristendom. På senare år, i synnerhet sedan kyrkan skiljts från staten, har Svenska kyrkan visat en öppnare attityd gentemot andra varianter av kristendomen än lutherdomen.
Det har satsats mycket på musikframträdanden, eller om man så vill, kultur. I söndags var jag på en konsert med Luleå Domkyrkas motettkör. De framförde bland annat ett sakralt verk av Joseph Haydns bror Michael, Missa Sanctae Crucis. Det blev rätt tungt att lyssna på detta på latin framförda verk, och tankarna gick till de katolska mässor som inte är speciellt lätta att ta sig igenom.
Nu i och med att Svenska kyrkan inte längre kallas statskyrka - även om vissa band till staten kvarstår - går det att börja fundera över vad som kan komma att hända med denna i framtiden. Kan det bli så att katolska företrädare börjar kasta sina blickar på ett objekt som verksamheten går att utöka med? Med detta vill jag inte utfärda en varning, bara ställa frågan om det är möjligt att den svenska folkkyrkan går att betrakta som en enda stor fri församling.
