Vårbudgeten har lagts som väl ingen missat. Innehållet i den har läckt ut redan tidigare. Regeringen gör vad den föresatt sig att göra även om den än så länge kör mjukt. En del gnäll om ökade klyftor, om vilka som är förlorare respektive vinnare har avhörts från vänsterhåll. Men då handlar det om sådant som inte görs. Regeringen ökar skillnaderna mellan medborgarna genom att inte utföra vissa saker. Märkligt sätt att resonera.
Så talar en opposition som tappat initiativet i politiken. För så var det under de två senaste borgerliga regeringarna. Vänstern hade som det heter problemformuleringsprivilegiet. Anders Borg har kritiserats för att ha hamnat på defensiven i den efterföljande riksdagsdebatten. Att han hade svårt att bemöta missnöjet från oppositionen. Med säg när hade vi senast en finansminister under fyrtio år?
I kommande budgetar lär mer nödvändiga förändringar komma att genomföras. Den som lades i måndags hade enligt min mening ännu alldeles för mycket av vänsteranstrykning genom "satsningar" på olika politikområden. Varför exempelvis en extra satsning på psykvård mellan 2008 och 2009? Det är ju som att tanka en bil med en motor som skurit ihop. Är det inte dags att en gång för alla inse att psykiatrisk vård bedrivs på ett galet sätt.
I TV:s Agenda fick Borg sitta och svara på den retoriska frågan varför villkoren för arbetslösa ska försämras. Precis som om arbetslösa är en fixerad grupp i samhället utrustad med något slags handikapp. Sanningen är ju den att arbetslös är man inte hela livet. Arbetslöshet är ett övergångsskede, oftast början på något nytt, sällan slutet på något.
