Det har naturligtvis skapats irritation, frustration och besvikelse inom socialdemokratin att makten förlorats på riksnivån. Men runtom i landet bestämmer fortfarande partiet i rätt många kommuner och landsting. Inte minst är detta fallet i Norrbotten där (s) ökade mycket tack vare att landshövdingen Per-Ola Eriksson bjöd in regeringen till sitt län i juni valåret.
Hur kan det då se ut i en kommun där sossarna har egen majoritet? Att Norrländska Socialdemokraten sluter upp bakom styret i Luleå samtidigt som man råskäller på regeringen är väl egentligen inte att förvåna. Ändå är det intressant att läsa vad de skriver.
Idag skrivs det om något som heter Luleå Energikontor, som började som ett EU-projekt 1997 på regionnivå och därefter omvandlades till ett bolag med länets fjorton kommuner som delägare. Syftet med verksamheten ska vara gott, naturligtvis, och det handlar förstås om hållbar utveckling. Vad kontorets anställda åstadkommit - de är f.n. fyra stycken - utöver att berika sig själva och kartlägga ett antal företag är svårt att säga. I gruppen ingår för övrigt Ulrika Lundberg som hoppat mellan olika sysslor i kommunen och även om jag inte missminner mig anmälts för jäv av moderaten Gustaf Groth för några år sedan.
Är det sådant här som rörelsen har tänkt använda för att behålla makten i kommunerna, ja då sitter många av deras mandat på det lokala planet löst. Det är egentligen inget att beklaga. I Luleå har sossarna "alltid" regerat. Kanske kan samarbetet med Bodens kommun också hjälpa till att bryta dödläget. I Boden är man nämligen inne på andra mandatperioden av icke-socialistiskt styre. Moderaterna och socialdemokraterna är jämstarka där.
