torsdag, april 26, 2007

Konsten att ljuga med statistik

Miljöpartiet har låtit riksdagens utredningstjänst analysera så kallade fördelningseffekter av förslagen (inte utfallen) till skatteförändringar och utgiftsförändringar i vårbudgeten. Slopandet av fastighetsskatten och förmögenhetsskatten samt begränsningen av pensionssparavdraget har stått i utredningens fokus. Slutsatsen är att de rika får mest, vilket fått partiets kryptosocialistiske partiledare att utropa "traditionell högerpolitik".

Hur en sådan ser ut vet jag inte riktigt. Vi får väl gå tillbaka tillbaka sådär en sjuttio-åttio år i tiden för få en uppfattning om hur högerpolitik tagit sig uttryck rent konkret. På den tiden fanns det inte så mycket välstånd att fördela. Peter Eriksson bygger sina konstateranden på en uppdelning av befolkningens inkomster i tio delar. Det vedertagna sättet internationellt är annars att dela upp denna i fem delar.

Inkomstskiktet från 1-197 900 kr rymmer således fyra delar. Under denna årsinkomst går det knappast att leva på det man får ut. I dessa måste alltså ingå deltidsarbetande av olika slag, förmodligen många studenter. Ingen av dessa utsatta grupper, som förmodligen har en hög genomströmning på folk, får en ökad nettoinkomst över 1000 kr, vilket ändå är en hög siffra procentuellt med tanke på skattuttagets del av inkomsten.

Den grupp som pekas ut som rik är den med över 434 701 i bruttoinkomst. Denna får 8900 kr i nettoinkomst enligt prognosen. I antal torde den inte vara stor men inom den ryms många av rörelsens kelgrisar såsom generaldirektörer, politiskt tillsatta chefer inom stat, kommun och landsting och även de verkliga gökungarna i sammanhanget: övertidsarbetande inom byggsektorn. Av någon anledning ligger brytpunkten för grupp 10 just någonstans kring vad många av Byggnads medlemmar tjänar. En slump?

Anders Borg verkade något stukad i konfrontationen med dessa uppgifter. Kanske på grund av att han själv ofta använt sig av RUT:s uppgifter i opposition. Det är också möjligt att dessa inte kommer att visa sig stämma när förslagen slår igenom i praktiken. Fastighetsskatten är ju exempelvis inte bara något som villaägare betalar, utan också indirekt hyresrättsinnehavare, av vilka många rent inkomstmässigt skulle kunna betraktas som fattiga.