Per T Ohlson på Sydsvenskan tillhör landets vassaste skribenter. Ofta tar han i sina krönikor fasta på internationella tendenser där Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet kommit till korta. Förebilden är naturligtvis USA, världens äldsta moderna demokrati, undantaget möjligen England.
På senare tid har jag alltmer börjat fundera över om Ohlsons försök att överföra amerikansk politik på Europa och annorstädes verkligen är rätt väg att gå. I söndagens krönika går han till angrepp mot den anti-amerikanism som råder idag på många håll. Måltavlan är givetvis den nuvarande presidenten, som enligt honom möjligen är den sämste landet haft.
Det är sant att USA och amerikanska modeller på många sätt räddat inte bara Europa och andra delar av världen från katastrofer. Första gången vi blev ordentligt varse om att allt som kommer därifrån kanske inte är av godo var i samband med Vietnamkriget. På sextiotalet växte dessutom den medborgarrättsrörelse fram som avslöjade arvet från slaveriet, med lynchningar och diskrimineringar som överlevande företeelser in i sen tid.
Europa är och kommer alltid att vara "den gamla världen". Därför är det problematiskt att applicera amerikanska modeller på kontinenten/världsdelen. Huruvida Bush gjorde rätt som invaderade i Irak med syftet att undanröja hotet från massförstörelsevapen och upprätta demokrati eller komma åt olja är en komplicerad fråga. Klart är att man inte lyckats vinna freden efter kriget. Något nytt Västtyskland blir av allt att döma Irak inte men heller inget Vietnam.
