I måndagens luncheko kom en av de lärare jag kom i kontakt med i samband med mina studier i Uppsala till tals. Med en tämligen tillkämpad eftertänksamhet gav denne en kommentar på politiken. Jörgen Hermansson undslapp sig emellertid inte denna gång något i närheten av det omdöme han gav om mig, vilket från mobbarakademikerprosa lättast kan översättas till "en alkoholiserad lappjävel som ägnar sig åt hemslöjd som inte går att sälja".
Vi som är födda norr om Ödmården har vant oss vid att bli tilldelade dylika egenskaper av sörlänningar med bristande självkänsla. Ändå är det Norrland och inte mellansvenska bruksorter som kommunisttäta Fagersta där Hermansson kommer ifrån som är den svenska industrialismens vagga. Fakta talar för sig.
Men nu var det inte främst om mobbaren det skulle ordas utan om den kanske främste företrädaren för den svenska åsiktsaristokratin: statsvetaren Leif Lewin. De gånger denne numera yttrar sig offentligt är det i egenskap av en halvt gaggig gubbe som allt färre tar på allvar, ja snart inte ens Mats Bergstrand. Fortfarande kan dock Lewin ge exempel på slagfärdighet i sin främsta paradgren: att skriva för att synas. Mest minns vi kanske den forne liberalens så kallade val att rösta nej till EMU för nära två år sedan.
Det Lewin av allt döma kommer att bli mest ihågkommen för är dock inte sin narcissism utan sitt agerande i samband med att Victoria, kronprinsessan alltså, skulle studera statskunskap i Uppsala. På grund av HKH Kronprinsessans höga dignitet ansåg innehavaren av den ärevördiga professuren i statskunskap och vältalighet att ingen annan än han själv var i stånd att ge Victoria rätt utbildning. Lewin påtog sig därför ansvaret att förestå alla kronprinsessans kurser.
Nu blev det ju inte så att Victoria kom att studera i Uppsala så Lewin fick stå där och undervisa folk av gemenare slag från Skellefteå, Ludvika och Hässleholm. Detta var inte bara snopet emedan det visade på vilken fascination inför ärvd kompetens påstått upplyst personer kan hysa. Kanske säger det också en del om samhällstillståndet.
Detta var alltså sista delen om de svenska åsiktsaristokraterna - statsvetarna. Det innebär inte att det inte kan bli aktuellt att återvända till ämnet. Särskilt med tanke på att den politiske kåsören och "socialdemokraten" Stig-Björn Ljunggren nämnts i diskussionen som ny politisk chefredaktör för Norrländska Socialdemokraten. I sanning något att oroas över.
