På kort tid har projektet Europeiska Unionen drabbats av bakslag, ett allvarligt och ett mindre allvarligt. Marschen mot en ny konstitution har fått göra halt eftersom väljarna i såväl Frankrike som Nederländerna röstat nej till förslaget om detta. Och i förra veckan sade fem länder - däribland Sverige - nej till förslaget om EU:s långtidsbudget.
De finns de som läser in en avgörande tendens i denna utveckling. I senaste numret av tidningen Axess menar den franske statsvetaren Dominique Moïsi att det franska nejet är jämförbart med Berlinmurens fall som händelse, fast med en effekt av rakt motsatt slag. Den 29 maj 2005 kan för framtida historiker utgöra slutet på efterkrigsperioden, tror Moïsi. Hädanefter är det inte andra världskriget som är vägröjare för Europas uppbyggnad, vilket innebär att den fransk- tyska axeln inte längre kommer att dominera världsdelen.
Moïsi tycker sig utifrån detta kunna iaktta ett nytt Europa - ett som inte följer USA. Det Europa som vi så länge upplevt - det teknokratiskt kontrollerade, är dött. Dock inte unionen. Vilken väg denna kommer att ta i framtiden vågar inte Moïsi spekulera i på grund av det svaga ledarskapet och framhåller i detta sammanhang särskilt Chirac. Så sant.
En Persson i Sverige, en Schröder i Tyskland, en Blair i Storbritannien och en Berlusconi i Italien. Alla fyra exempel på 90-talspolitiker som torde ha gjort sitt. Inte minst vår egen statsminister.
