Slog häromdagen upp lokaltidningen. Jag vet inte hur länge sedan det var jag bläddrade i pappersversionen av högerblaskan på orten där jag bor. I alla fall pryddes ledarsidan av en ex-skribent på tidningen. I helfigur. En gammal man nu, definitivt ingen ny frisk fläkt. Jag har absolut ingenting emot att pensionärer och seniorer emellanåt hoppar in med kloka synpunkter. Men det är något exceptionellt att framtidens politiska journalistik ställs till en föredetting eller rentutsagt ganska medioker kommentator.
Bo Östman, så var det visst han hette, kunde i början av 2000-talet excellerera i kommunala missförhållanden, och, inte minst landstingspolitikers inkompetens i att sköta sina uppgifter. En övergripande idé om vad han egentligen tyckte var svårt att konstruera, politiskt var det dock fråga om en man ur genuin rödhöger. Till detta kom ett pinsamt okritiskt förhållningssätt till yngre kvinnliga borgerliga politiker. Say no more.
Norrbottens-Kuriren bytte nyligen ledarskribent om någon märkte det. Den föregående var enligt några på Youtube en nolla, den nuvarande är om möjligt en nollkommanolla. Anledningen till detta är ovanstående rekrytering plus att Lotta Gröning! också städslats på blaskan. Men också att han verkar ha svårt att hålla i sär sitt bloggande från ledarskribentskapet. Rödhöger, ja det var det jag sa.
Det är svårt att veta vad tidningen vill med sin verksamhet utifrån dylika ageranden. Stackars Mats Ehnbom ("VD, chefredaktör och ansvarig utgivare") måste nog betraktas om ett fall för sina finansiärer snart. Jag tycker snarare synd om honom utifrån det som går att läsa i hans så kallade krönikor som verkar tillkomna 6-7 år försent hela tiden. Vad är det som gör nostalgi så intressant egentligen?
Tidigare har jag här på bloggen pläderat för en fusion av NK och NSD. Det verkar vara svårt att få till stånd något sådant, och att lyfta sig i håret är onekligen en svår uppgift. Vad man skulle vinna med detta är främst kvalitetsjournalistik. De som ändå vill läsa två ledarsidor kan göra det i samma tidning, ungefär som i Tidningen Ångermanland. Att som jämtarna tjura vidare med två tidningar duger inte i längden.
