Läste igår en av de suraste artiklarna som måste ha skrivits på länge. En Hans Olov Ohlson ondgjorde sig över nätet som sägs onödiggöra mänskligt minne. Han hänvisar bland att till "forskare" kommit fram till utrymmet för eget kreativt tänkande minskar till förmån för konventionella lösningar och idéer, eftersom nätet övar upp vår "multiförmåga". Denna gör att hjärnan nyttjar sin förmåga att bli bra på att programmera om sig själv, vilken gör oss skickliga på ett ytligt plan.
Säkert var inte detta inte heller bland det bättre som skrivits i ämnet men jag reagerar ändå mer på en annan sak. Detta evinnerliga hänvisande till forskning. Skillnaden mellan vad man lär sig på gymnasiet och högskolan är att i det sistnämnda sammanhanget används flera sanningar medan bara en används i det första inom fackkunskaperna. Men många som skriver, fördummade av nätet eller inte, tycks inte känna till detta. De använder forskning som klubba för att ge eftertryck åt det sagda. Frågan är bara vad detta arbetssätt egentligen får för effekt.
Inom vissa "vetenskaper" finns det lika många sanningar som det finns forskare. Fördumningen av att okunnigt hänvisa ur dylikt kan näppeligen bli större. Jag kräver inte av alla skribenter att de själva måste ha forskat men att bara läsa något av en och sen använda det som universellt utformat slagträ gör verkligen bildningsgången en otjänst.
