Trots alla ovationer till jobbskatteavdragets positiva effekter vågar nog en och annan undslippa sig viss skepsis. Faktum är att det inte skapat särskilt många fler jobb. De 100 000 fler i sysselsättning som regeringen berömde sig själv av i valrörelsen är väl ungefär vad det går att få ut av en politik som syftat till att tvinga upp de som hellre gått på a-kassa än jobbat. Det blir någon tusenlapp eller fler i månaden även för de allra lägst betalda arbetena.
Problemet med jobbskatteavdraget och de tankar den i entreprenörskap föga intresserade Anders Borg genomfört är att jobben tenderar att stanna hos de som redan har ett. Det jobbas mer istället för att fler måste anställas, de som har jobb är rädda om vad de har och släpper inte mycket ifrån sig. Detta även sagt om de som startar eget genom att ha gjort sig oumbärliga på arbetsplatsen. En politik som får den effekten att det blir krig om arbetsuppgifterna kan inte ha sägas ha varit lyckad.
Annat skulle förmodligen ske om värnskatten togs bort, som är en straffskatt på högre utbildning. Jag är definitivt på samma linje som P J Anders Linder i denna fråga som poängterar att den skulle öka skatteintäkterna med stöd av slutsatserna i Långtidsutredningen 2011.
I denna rapport finns det fler intressanta förslag som lägre trösklar in på arbetsmarknaden och ändringar i LAS. Alltså sådant som regeringen och Borg hittills visat ljumt intresse för. Det finns annat oroande från moderaterna i synen på försäkringssystemen. Ointresset för en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i kombination en vilja att utreda sammanslagningar av a-kasseadministrationen och Försäkringskassan pekar i riktning mot att samla alla utanför arbetsmarknaden i en bidragspool.
Alliansen vann valet 2006 med sin politik om fler i arbete istället för utanförskap. Senaste valet vann man på grund av ett habilare regeringsalternativ än oppositionen. Hanteringen av finanskrisen hade en sossefinansminister som Thomas Östros förmodligen inte skött annorlunda. Jobbtillväxten tycks i alla fall utebli med det Borgska åtgärderna även om de ökar frihetsgraderna i ekonomin. Än så länge tycker jag därför det går att tala om Anders Borg som en misslyckad minister.
