Efter en resa med tåg kustvägen från Skåne genom Halland fram till Göta älvs mynning letar sig tanken ganska snabbt på. En dylik transportmöjlighet borde redan finnas från Västerbotten till Norrbotten. Sträckan Umeå-Luleå motsvarar ganska exakt den mellan Malmö och Göteborg. Stationer som Lund, Ängelholm, Helsingborg, Båstad och Halmstad kunde ha stopp som Robertsfors, Skellefteå, Piteå och Rosvik i norra Norrland.
Regeringen har sagt nej till banan men i praktiken ja genom en förhoppning om att involvera näringslivet i finansieringen. Elaka tungor talar om projektet som en "turistjärnväg", men denna uppfattning vilar på den tungt inrotade föreställningen att norra Sverige är lika med dess inland och vykortsvyer, inte att det faktiskt finns orter där människor jobbar med annat än turism och äldreomsorg. Hur ofta talas det egentligen om södra Sveriges inland och varför är det inte ett problem med kustfrånvaron där?
Nej, sätt nu genast spaden i jorden folk från politik och näringsliv och börja bygg Norrbotniabanan. Botniabanan ska invigas i augusti och vara farbar för persontrafik hösten 2011 hela sträckan från Umeå till Stockholm. Skulle hela kuststräckan genom Västerbotten och Norrbotten förses med en ny kommunikationsled handlar det sannolikt om den största regionalpolitiska satsningen i området sedan slutet av 1400-talet då ärkebiskop Jakob Ulfsson i egenskap av länsherre där lät uppföra stenkyrkor vid alla de stora älvmynningarna.
