Bland många som laddat batterierna under sommarstiltjen återfinns Mattias Svensson som gör en bra höstupptakt genom att försöka lansera en debatt om liberalelitism kontra mera folklig liberalism. Svensson går emot den mera pragmatiska form av liberalism som han menar Johan Ingerö står för. Tidigare har också Magasinet Neo-redaktören varit ute i liknande ärenden på sin blogg i denna tidning, men då under namn av "borgerlig värderingsdebatt".
Men jag undrar om inte grabbarna på Timbro/Neo är lite fel ute när de försöker skaka liv den form av liberalism som var rådande under 1700-talsaristokraterna. Det var då whigs ställdes mot tories i Storbritannien och mössor mot hattar i Sverige. De förra mera för frihandel och religionsfrihet, de senare mera för merkantilism och ett starkt försvar. Intressant blev inte liberalismen förrän efter debatten mellan Edmund Burke och Thomas Paine, varur kom de två inriktningar inom liberalismen som senare fick namn av liberalkonservatism respektive socialliberalism.
Senare under 1800-talet som är det århundrade under vilket namnen på alla ismer myntas dyker i samband med industrialismens genomslag socialismen upp på arenan och drar till sig anhängare ur de ovan nämnda lägren. Jag menar att det är här någonstans en idédebatt måste börja. Länge var det ju också så att liberaler och socialister stod sida vid sida mot de konservativa i kampen om rösträtten, i alla fall i Sverige. Och när socialisterna i sin tur tog makten blev de allt mindre intresserade av att utveckla demokratin och rättigheter, något som är skäl nog för att återvända till den form av liberalism som började utvecklas mot mitten av 1800-talet.
