Igår var det 200 år sedan de sista skotten på svensk mark under pågående krig avlossades. Detta skedde vid Pitsund, beläget något söder om Piteå inte långt från stadens havsbad. Jag måste erkänna att jag tidigare ställt mig lite frågande till riktigheten att dessa var de sista krigshandlingar utfördes på svensk botten, eftersom det gick våldsamt till 1814 när Sverige tvingade in norrmännen i unionen, vilket slutade i konventionen i Moss.
Vid minnesmärket som jag uppsökte tidigare i sommar och först efter vissa svårigheter kunde hitta med hjälp av några turister från södra Sverige redogör en skylt undertecknad av Piteå kommun lite blygsamt för händelseförloppet samt uttalar en förhoppning om inga fler stridigheter mellan ryssar och svenskar framgent.
Minnet av såväl affären vid Pitsund som slaget vid Sävar längre söderut den 19 augusti 1809 högtidighölls av monarken, hans gemål samt kronprinsessan. Lokalmedierna verkade lite väl överraskade av denna uppvaktning, nästan som om de inte kände till hur Finska kriget avslutades. För egen del gäller för denna händelse, i likhet med annat som rör förfluten tid i nordligaste Sverige, att den som vill ha reda på mer hur det förhöll sig i en gång tiden i ens närområde måste lägga ned mycket arbete i dylika ärenden. Detta om något tyder på att man i det bortdöende länet Norrbotten hellre framlever man sina dagar i nuet än att intressera sig för vad som går att ta avstamp från för att blicka in i framtiden.
