Från slutet av 80-talet finns en bild av dåvarande statsministern Ingvar Carlsson i sällskap med Östtysklands näst siste president Erich Honecker. Framför soldatleden visade Honecker upp ett fullständigt obesvärat sätt, skrattande, medan Carlsson ser ut som om han bär hela världens bekymmer på sina axlar. Om det var situationen den svenske statsministern befann sig i, eller om det var problemen på hemmaplan i form av det interna bråket i hans eget parti benämnt Rosornas krig, som ska till som förklaring till Ingvar Carlssons min, förblir en gåta. Däremot var den svenske socialisten på besök i DDR medveten om vad som pågick. Det var inte Honecker.
I en fullständigt sanslöst självupptagen och navelskådande spalt i sin tidning, hävdar Norrbottens-Kurirens redaktionschef idag att priserna regnar över hans medarbetare. Först och främst är det kulturredaktören, som knappt uttryckt en åsikt utöver att förra kulturministern tillhör extremhögern, som hyllas. Hon har fått ett pris av något som heter Norrbottensakademien, en institution instiftad av misslyckade bankdirektören Björn Wahlström. Sedan räknas några andra pristagare upp utan att utmärkelserna definieras särskilt noga eller närmare. Inte heller någonting om var en del av de belönade journalisterna håller till nuförtiden, ty i tidningen syns de inte.
Nåja, det här med priser och utmärkelser ska vi väl inte ta för allvarligt. Dock däremot att stalinismen är på frammarsch i Norrbotten. Faktiskt går det att tala om en nystalinism för närvarande. Innehållet är utbytt men uttrycksformerna desamma. Och precis som Honecker förstår inte redaktionsledningen på Kuriren att de håller på att gräva sin egen grav med den lilla (inte stora) guldspade två reportrar hämtade hem i något tidningen skildrade som OS-vinster minst. Föremålet för deras reportage, Obol-Bo Johansson, gäckar dock fortfarande omgivningen. Och många är de som väntar på sina pengar medan de grävande journalisterna speglar sig själva i sina guldspadar.
Under tiden fortsätter också Verklighetens center i Voullerim sin verksamhet, till skada för många som bor där, nu sist riksbekanta trädgårdsmästaren Heide Krönlein som väljer att flytta från orten på grund av trakasserier. I en region där det värsta som kan ske är att sticka ut och ifrågasätta kunde denna sekt etablera sig, mitt framför de dimmiga ögonen på de lokala medieföreträdarna. Bedriften ifråga är sannerligen värd en guldkalkon. Och hittar någon journalist från riksmedia Bo Johansson under-cover någonstans i Norrbotten, ja då är fiaskot som det heter fullbordat. Ett ljus i mörkret är emellertid att de båda tidningarna i det län som förmodligen är under avveckling är på väg att gå ihop. Om denna får beteckningen politisk liberal, ja då finns det hopp för framtiden.
