Till de största tillskyndarna av en kristdemokratisk politik hör väl knappast jag. Ändå måste det sägas att gårdagens debatt på rikstinget innehöll vissa poänger. Kraven på sänkt abortgräns från många motionärer satte frågan i fokus om det går att välja i alla situationer.
Ämnet aborter rör upp många känslor varje gång den kommer upp på dagordningen. Den lösning svensk lagstiftning på området fastnat för står väl närmast för en kompromiss mellan praktisk hantering av problemet och reaktion på ett mångårigt skuldbeläggande av kvinnan.
Det som kallas fri abort är heller inte något särskilt något fritt eftersom rätten till denna undantar den ena parten från del i beslutet. Mannen har gjorts till en gallgeting i sammanhanget. Kanske borde detta fria val förses med konsekvensetisk märkning istället för rätt till sig själv?
