Något som kallas Luleå sommarbiennal pågår för närvarande. Förlagan är väl Venedigs arrangemang inom konstområdet. Mycket till parallell mellan dessa kan väl knappast dras. Luleåkopiatörerna har dock lokalt fått en del uppmärksamhet kring ett så kallat performancearrangemang.
I en patetisk och tillkämpat sentimental recension skriver NSD:s kulturskribent om det hela. En utställning med fårskallar och politisk enmansteater riktad mot USA får reportern på plats att utbrista att ingen "kan gå därifrån oberörd".
Hela historien har föregåtts av en fejkad debatt kring en myndighets nej till konstnärens planer på att slå sönder fårskallarna offentligt. Vad detta skulle syfta till eller visa eller ställa i fokus vet jag inte. Det var då inte värt att nämna i varje fall.
När detta skrivs läser jag att fårskallekonstnären är misstänkt för våld mot tjänsteman efter en fyllefest. Starten på biennalen kunde knappast ha blivit sämre och saken blir inte bättre av att kommunen med kommunalrådet Petersen var på plats i onsdags och sanktionerade invigningen.
Ännu ett exempel på att Luleå fortsätter i den kulturella tradition som går under beteckningen det tokudda. Idag är det midsommarafton och jag hade tänkt ägna denna högtid åt att fiska. En verksamhet som ger avkoppling från alla knäppheter man omges av.
