Vid sidan av den offentliga propagandan om att det går bra för Norrbotten pågår en utveckling av allt annat än positivt slag. Den allvarligaste delen av denna rör befolkningsminskningen i inlandet i synnerhet och i länet i allmänhet. Ett annat stort problem rör den stigande medelåldern i regionen.
Även om det inte är helt rätt att prata om talibankultur så visst är det så att gubbarnas åsikter tillmäts allt för mycket vikt häruppe. Mest frapperande är detta på Norrbottens-Kurirens ledarsida där för några år sedan plockades in en skribent från Ångermanland som går i pension i sommar vid 67 års ålder. Som alla vet ger två års extra jobb efter 65 bra mycket mer i pensionskuvertet.
Att låta folk gå på övertid på det här sättet är typiskt för attityden gentemot unga i Norrland. Konsekvensen blir att dessa försvinner från länet, och det är gräddan som sticker först. Kuriren brottas med sjunkande upplagesiffror, det skylls på ökad konkurrens från andra medier, men närmare sanningen ligger nog det faktum att man hamnat lite på sidan av.
I längden blir det lite avslaget för läsarna med en hållning som går ut på att vara ett horn i sidan på socialdemokratin. Att vi fått en ny regering med ett parti i spetsen som är på väg att bli statsbärande verkar ha gått redaktionsledningen förbi. Följaktligen kan konkurrenten NSD vara mer givande att läsa trots tidningens föråldrade lösningar på nya problem.
Det är inte en orimlig tanke att Kuriren går i graven eller övergår till att vara en lokaltidning för Lule älvdal. Min vision är att vi får fyra mindre tidningar i Norrbotten istället för som nu två stora drakar, allt för att tillgodose det allt viktigare lokalsamhällets krav på samhällsupplysning.
