Olof Abrahamsson, ledarskribent på Norrländska Socialdemokraten, har skrivit en intressant artikel om regionalt självbestämmande. Han jämför Skottland inom Storbritannien med Norrland inom Sverige. Det skotska självstyret skulle kunna få en parallell i Sverige i form av ett regionparlament, menar Abrahamsson.
Det finns onekligen likheter mellan Skottland och Norrland. Förhållandet till centralmakten, basnäringarnas betydelse och det politiska landskapet, är några. När jag åkte med färja till England i somras samtalade jag med en skotte på bussen från hamnen till Newcastle. Engelsmännen är inga riktiga britter, menade han. Dessa finner du istället i Wales, på Irland och i Skottland. England är för "uppblandat" med andra kulturer, konstaterade denne man från Berwick.
I riksdagsvalet nyligen gick det för vänsterpartiet och socialdemokraterna i Norrland ungefär som i övriga landet: bakåt. Fortfarande är dock socialdemokraterna ett 40- till 45-procentsparti i denna region. Sverige som det en gång var med andra ord. Med den stora skillnaden att beroendet av statsmakten är en realitet. Därför biter man inte den hand som föder en och röstar borgerligt i första taget. Däremot går det an att vara skeptiska till en annan givare, EU.
I regionfrågan som för närvarande är död i Sverige står valet mellan att orientera sig efter tyskt eller brittiskt mönster. Väljes den tyska modellen är det nog snarast tal om inordna hela nationen Sverige i en europeisk federation. Med Storbritannien som förebild blir det mera fråga om begränsat självstyre, som i fallet Skottland.
Ponera då att Norrland får ett regionparlament förlagt i Umeå. Innebär det inte då att andra större regioner inom landet också vill starta eget. Som exempelvis Västra Götaland och Skåne där regionaliseringen de facto drivits längre än i Norrland genom försöksverksamheten med regionala självstyrelseorgan som pågått i snart tio år.
Ytterst är det givetvis en fråga om identitet om Norrland ska få bli ett svenskt Skottland. På Ord & Visor Förlag i Skellefteå ligger ett manus med min synpunkt i ämnet. Utgångspunkten för den är en diskussion kring det norrländska landskap med svagast identitet, Norrbotten, och det med starkast, Hälsingland.
Norrbotten bröt mot trenden i resten av landet i riksdagsvalet genom att (s) gick framåt där. Till viss del kan detta förklaras av att sjukvårdspartiet inte förmådde fånga upp de röster som Lars Törnmans Norrbottensparti fick i förra valet. Av dessa fick nu sossarna en del.
Utvecklingen i landets nordligaste region - att döma av valresultatet - går alltså inte trögt. Den går bakåt. Till detta ber jag att få återkomma fler gånger.
