Almedalsveckan har dragit igång. Inte för att jag är någon större supporter av evenemanget. När det kommer till det parti som står som nummer fem i ordningen ungefär för utspel, brukar det hela så att sägas fasas ut. Intresset försvinner och inför finalen när siste man ut ska upp på scenen har politiskt intresserade, turister och andra gett sig av från Gotland.
Igår var det i alla fall Liberalernas dag i Almedalen och talade gjorde Jan Björklund. Han har gjorde den korrekta analysen att Brexit kommer att fälla sin skugga över politikerveckan. För den skull behövs det dock inte att hänga upp den egna politiken helt och hållet på britternas beslut. Björklunds slutvinjett i talet har inte alls tagit in EU-kritiken som småningom kommer att växa och även nå Sverige. En folkomröstning är i sikte också här, kanske inom två år.
Björklunds utspel igår kan ha andra orsaker än Fredrik Reinfeldts öppna-hjärtan-tal. Konsekvensen är emellertid densamma. Jag tror inte han är kvar som partiledare om ett år. Inget vidare för ett parti som står utan naturlig efterträdare. Stollan Birgitta Ohlsson är inget alternativ, ej heller Erik Ullenhag som satsar på en karriär som diplomat. Det skulle vara Cecilia Malmström då som borde ha varit den som efterträtt Lars Leijonborg, men hon sitter fast i EU-kommissionärsjobbet i Bryssel. Slutsats: det ser illa ut för Liberalerna. De är sannolikt inte längre ett riksdagsparti efter nästa val.
