För en tid sedan, i samband med att det meddelades att Hushållningssällskapet i Norrbottens chef-VD eller vad det ska kallas avsåg avsluta sitt uppdrag eller sin tjänst, skrev jag ett mail till denne. I rätt försiktiga ordalag undrade jag om det inte vore läge för Hushållningssällskapet att ombildas till ett bemanningsföretag och sälja sin tjänster på den öppna marknaden istället för att ta in pengar via bidrag av olika slag när ändå så många av organisationens medarbetare benämnes konsulter. Det kanske kunde ge ett bra eftermäle efter lång och trogen tjänst.
Jan-Olof Puranen har varit med i många år inom Hushållningssällskapet. Möjligen så länge att han hann uppleva tiden då hans arbetsplats mer eller mindre höll på att avlövas på egentliga arbetsuppgifter med bara några få anställda. Så kom EU-medlemskapet och allt förändrades i ett slag. Hushållningssällskapet blev en aktör att räkna med på bidragskonkurrensmarknaden efter att under lång tid funnits kvar som en slags dinosaur från tiden då jordbruket utgjorde basen i ekonomin.
I det lokala Hushållningssällskapets tidning läser jag att organisationen erbjuder tjänster från "EU-rådgivare" i syfte att fylla i bidragsansökningsblanketter. Och på det likaledes lokala universitetet i Luleå anställer man doktorander som ska forska i ämnet hur bli bra på fylla i bidragsansökningsblanketter. Allt med utgångspunkt i "teorier" framtagna av en professor i statsvetenskap som ser på staten eller samhället som en stor kaka som det gäller att ta en så stor tugga av som möjligt före någon annan gör det.
Det verkar knappt sant att dylika idéer fortfarande har fäste i attityder och föreställningar (dessutom på hög nivå) efter åratal av utbildning och arbete med att utveckla regionen i nordligaste Sverige. Men kanske är det så här det blir när inget annat än bruket finns att vända sig till för egen försörjning.
