Läser idag om chefsflykten från Kalix kommun. Bland de godkända kommentarerna finner jag förklaringen till fenomenet bland annat i form av bostadsbrist i centrum av samhället, jantelag och motvilja mot personer med utbildning. Ungefär som det brukar vara på små bruksorter med kontraktiv befolkningsutveckling.
Frånsett detta borde kalixborna ha anledning att sträcka på sig. Numera bär den löjrom som försetts med ursprungsbeteckning av EU också ortens namn i förleden. Från Torne älv till Åby älv ska rommen fiskas och beredas för att få kallas Kalixlöjrom.
Tidigare i höst kom det fram att piratkopior av produkten vilselett konsumenterna. Folke Spegel vid BD Fisk i Kalix ville med anledning av detta ha hjälp av "myndigheterna" (läs Livsmedelsverket). Men frågan är om det är rätt väg att gå för att skydda ett varumärke med kapacitet att marknadsföra och sälja på det globala nivån. Jag tänker mig mera att detta är en uppgift för professionella affärsjurister.
Åtgärden är med all sannolikhet kostsam men förmodligen oundviklig om varumärket Kalixlöjrom ska bestå. Och entreprenörer brukar förresten sällan få gehör hos myndigheter.
