Sverker Sörlin har skrivit en bok om skidåkningens "väsen". Han har tränat med norska skidslandslaget, något som verkar ha gillats av DN:s recensent P O Enquist som själv en gång tiden testade på att hungerstrejka i syfte att testa sanningshalten i påståendet att de balter i uniformer som hamnade i Sverige efter andra världskriget for illa.
Jag hört en del säga att de löser problem när de åker skidor. Att den genomsnittlige skidåkaren skulle vara att jämföra med asociala konditions- och kraftfenomen kan alltså ifrågasättas och jag finner det föga troligt att det är Sörlins utgångspunkt att ta reda på om det är så.
Annars är det nog svårt att skriva böcker i idrottsliga ämnen mera med fokus på filosofi. Av många anses idrott inte vara en värdig en intellektuell verksamhet, men det tror jag helt enkelt beror på att författarskap med bäring på idrott har låg status i det här landet. Ovan nämnde Enquist är den mest kände av svenska författare som vågat gå mot strömmen. Nedanstående bloggare till höger på bilden ovan genomförde ett fyramilslopp förra helgen i konstfärdigt hängd nummerlapp.
