Tidigare här på bloggen har jag spekulerat i Almedalens utveckling från folkligt möte till jippo. För oss som är intresserade av politik och samhällsfrågor har veckan säkert mycket intressant att erbjuda. Jag har dock valt att hålla mig ifrån den eftersom jag tycker den numera definitivt kommit att bli en tillställning som mer handlar om något som det är farligt att utebli ifrån än en publikdragande mässa.
I år har det dessutom tydligen varit ett bekymmer för en del med många inbjudningar till evenemangen, minglandet som inneburit ett visst mått av frihet för besökarna är på väg ut. Lite humoristiskt går det att säga att minglarna ersatts av månglarna.
Bland några ämnen som avhandlas är psykiatrin där en "Ing-Mari Wieselgren" figurerar i flera relaterade evenemang, tydligen med som främsta uppgift för ögonen att återupprätta vårdformens skamfilade rykte. Ett annat spörsmål som debatterades idag rör det troliga scenariot att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. I en Ratio-rapport diskuteras möjliga konsekvenser av att partiet får en vågmästarroll i riksdagen. Resonemangen rör emellertid bara till det, och den troligaste följden av ett SD-inträde i riksdagen, att S och M bildar en stor koalition under förutsättning att KD eller C åker ur, försvinner ur analytikerns synfält.
Det vi kommer att få se i årets val är ett lägre valdeltagande än väntat, mycket som en följd av politikernas oförmåga att anpassa sig till den allmänna opinionen. Almedalspektaklet, i första hand en sammankomst för politiker och journalister, är bara ett symptom på detta.
