Timbrohögern förnekar sig aldrig. Idag ger man sig med Thomas Idergard spetsen ut i sjukvårdsdebatten med ett Milton Friedmanskt-inspirerat förslag om hälsokonton i vilket fria försäkringar istället för som det heter "offentlig finansiering" utgör basen. Modellen är hämtad från USA där den praktiseras men enligt artikelförfattarna i alldeles för reglerad form.
Dessa hoppas också att Vårdval Stockholm ska kunna inspirera amerikanerna till en förbättring av sitt system, vilket är talande för hela tanken bakom förslaget: att hälsa är något som går att välja sig till. Så fungerar inte sjukvården. Den är ingen bilverkstad som det ska gå att ringa till för att beställa en reparation. Visst ska det få finnas alternativ, men erfarenheter visar att när vissa offentliga verksamheter privatiseras eller börjar utföras i privat regi finns det en tendens att utförarna så att säga börjar välja sina kunder. Kanske ska det vara så att lärare, läkare och brandkårer helt enkelt måste placeras in i facket samhällsauktoriteter. Och då återstår bara att dessa på ett eller annat sätt finansieras med hjälp av offentliga medel.
En annan aspekt i sammanhanget är förstås först och främst vem som kommer att prioriteras vid så kallad konsumentdriven vård. Knappast lär det handla om dem med tunna plånböcker. Ytterligare en aspekt är var denna kommer att kunna utföras. I Stockholm dräller det av möjligheter till att få välja sin vård medan det ser mycket olika ut i det övriga landet. Detta mycket på grund av att det finns läkare som efter sin utbildning ser exempelvis en tjänstgöring i norra Sverige som en förvisning. Då lockar huvudstaden mer med sitt rika utbud på de flesta områden.
Det är vid genomläsningen av sådant som till ovan refererade artikel som det går att börja undra om det finns människor som nästan aldrig varit i kontakt med vården eller varit sjuk ett längre tag eller haft en anhörig som råkat ut för ohälsa. Att det skulle finnas de som på fullt allvar ser sjukdom som något som man råkar ut för av egen förskyllan vågar jag inte spekulera i, men det är klart att ibland tränger sig onekligen också sådana funderingar på.
