I veckans Uppdrag granskning drevs tesen att Läkarförbundet är ansvarig för dagens läkarbrist. Även om jag varken till fullo håller med om påstådd orsak eller verkan i sammanhanget så var det märkligt att DN på sin debattsida på morgonen före TV-programmet sändes gav utrymme åt förbundets ordförande att rädda ansiktet på sin organisation.
Granskarna lade fram fakta på bordet för att Läkarförbundet motsatt sig en ökning av antalet studieplatser på läkarutbildningen stick i stäv med vad andra myndigheter rekommenderade för flera år sedan. Varken den nuvarande eller förra ledningen ville dock erkänna att man gjort en felbedömning. Istället blev det som det brukar när auktoritära människor blir ifrågasatta: Läkarförbundet har ställts i den anklagades bås.
Visst ska det få finnas auktoriteter inom det område de verkar som i form av expertutåtanden ska få uttala sig utan att få först och främst journalister på sig. Ibland kan det dock komma till meningsskiljaktligheter mellan experterna, vilket i sig kan ge upphov till andra debatter på högre nivå som ett skådespel för folket eller om viktiga forskningsrön exempelvis. I fallet med styrningen av antalet platser till läkarutbildningarna handlar det emellertid om ett i högsta grad politiskt spörsmål där Läkarförbundet är ett visserligen tungt men ändå inget annat än ett särintresse bland andra. Vars rekommendation regeringen gick på i det här fallet. Den åsikt som går att ha om DN:s agerande får därför bli att tidningen låtit sig luras av det spel som Läkarförbundets ordförande driver genom att hantera frågan som vårdärende respektive rättsärende allteftersom situationen bjuder. Inget mer sådant tack!
