På nittiotalet, om någon kommer ihåg detta, var en personlighet från Kiruna frekvent förekommande i media, såväl på det lokala planet som i riksrapporteringen. Med tiden blev också Lars Törnman kommunalråd i gruvstaden. Det var knappast någon form av kompetens som ledde honom till posten, utan mera en karisma som gick hem på redaktionerna runtom i landet. Det har även sagts om Törnman att ha utgjorde precis den form av typ av människa folk i södra Sverige ville ha framför sig i betraktande av "norrlänningen", med allt vad det innebär från yvighet i kanterna på det fysiska planet till svårigheter att uttrycka sig.
En person i dagens kirunapolitik som inte alls fått lika mycket uppmärksamhet som Törnman är turistentreprenören Gunnar Selberg. Hans parti centern fick 30 procent av rösterna där i senaste valet. Om det berodde på att Selberg valde att ställa sig utanför kommunregeringen, är svårt att säga. Helt klart är att han inte överensstämmer med bilden många vill ha av de som bor i norra Sverige. Dessutom överensstämmer Selberg med klyschan om den onde entreprenören som inte har i politiken att göra enligt en definition många journalister ute på vänsterkanten gör.
Det sker många intressanta saker i politiken runtom i landets kommuner, Kiruna är bara ett exempel. På andra orter som lider av "Katrineholmssjukan", fortsätter arvsdemokratin att råda, med sossestyren som går att leda bak till allmänna rösträttens införande, dvs. snart hundra år gamla. Gemensamt för dessa sistnämnda är svårigheten att sticka ut på respektive ort, med långsiktiga konsekvenser att de progressiva kommunerna och resten av världen börjar räcka finger åt dem.
