söndag, maj 01, 2016

Arbetskraftsdagen

Det kan verka tjatigt, men en helgdag som den idag känns numera ganska överflödig och faktiskt inte så lite provocerande för många som inte förknippar den med något gott.. Inte för att hederligt arbete på något sätt bör förringas. Det var ju i USA som Labour Day tog form till det som skulle utvecklas till högtidsdagen framför andra också i de mest förtryckande regimer världen någonsin skådat.

Socialismens nederlag är idag ett faktum. Ändå demonstreras det och sjungs Internationalen en dag som denna på många platser i Sverige. I Malmö håller ledaren för Sveriges Reformerade Kommunistparti tal under det att en del av hans supportrar verkar hålla till i Borlänge för att demonstrera mot ett tåg som en liten politisk sekt fått tillstånd att framföra där. När Jonas Sjöstedt tar till orda första dagen i maj lär dock inga motdemonstrationer hållas mot hans parti på plats, något som egentligen är mycket mer märkligt än att gatuvänstern sökt sig upp till Dalarna för att ge en rätt udda företeelse extra uppmärksamhet.

Annars är väl ämnet för dagen Socialdemokraternas usla opinionssiffror. Partiet verkar ha parkerat på omkring 25 procent, något som måste kännas i varje talare med verkligheten som vän som ska upp bedriva agitation på olika ställen runtom i landet. Med därtill en stundande regeringskris inför dörren är det egentligen bara den officiella frånvaron av opposition som talar för att regeringen Löfven sitter kvar till nästa val. Men det är ingen önskvärd utveckling alls då det kommer att tära på väljarnas förtroende för politiker och demokratin som styrelseform ytterligare.

Den enda väg ur låsningarna i svensk politik är sannolikt en storstädning i samtliga partiledningar. Kanske kan Miljöpartiets kommande kongress med förmodade ändringar i partitoppen visa vägen till något nytt.