Det har varit påfallande tyst om den egentliga anledningen till att Kommunals ordförande förband sig att avgå från sin post senare i vår. Ett samtal från eller med Stefan Löfvén avgjorde Annelie Nordströms framtida fackföreningskarriär, inget annat. Fackföreningsfolk lämnar nämligen aldrig sina uppdrag oplanerat utan påstötningar från allra högsta ort.
Vad som också är märkligt är hur andra ur det politiska etablissemanget - även på högerkanten - försvarar Margot Wallströms lägenhetsklipp ifråga om hyrans nivå och belägenhet. Igår bland annat en journalist som om jag inte missminner mig var på tapeten för några år då hon fått lägenhet genom kontakter med en bostadsstiftelse som gjorde om sina regler för förmedling till mindre bemedlade. Kristina Axén-Olin i morgonsoffan hade heller inget allvarligt att invända mot Kommunals förfarande.
Att det här inte upprör eliten bland politiker och journalister har naturligtvis att göra med att de är rädda för konsekvenserna av en fortsatt granskning av fenomenet. De sitter så att säga i samma båt. Anledningen till bostadsbristen i Stockholm och andra delar av landet är flera, men kanske mest för närvarande orsakad av migrationen inom och in till landet. Den nuvarande hyresregleringen med rötter i krigsårens ransoneringspolitik borde förstås ha avvecklats för länge sedan. Ny- och ombyggnadsstrategierna har heller inte följd med omvärldsförändringarna. Den allvarligaste följden av detta har blivit en bostadsrättsbubbla som förmodligen lär spricka inom överskådlig tid och förmodligen sänka den svenska ekonomin.
