Det har gått en tid sedan förändringen i Luleås politbyrå genomfördes som medförde att Niklas Nordström ställdes bredvid förste kommunalråd Yvonne Stålnacke i väntan på rollen som röd patriark i samband med att Stålnacke enligt uppgift lämnar politiken efter valet 2018. Särskilt röd har nu förvisso aldrig Nordström varit, inte för att jag vet så särskilt mycket vad han haft för sig som "oppositionsråd" i Nacka kommun och på andra ställen och uppdrag främst i Stockholmsområdet. Snarare har Niklas Nordström setts och uppfattats som en förnyare inom socialdemokratin, låt vara att han inte lyckats i den funktionen på riksplanet.
När Nordström återvände till Luleå var det dock inte som skolad lokalpolitiker han gav avtryck. Eftersom statsministerdrömmen aldrig förlorats ur sikte för denne ständige SSU-are och gymnasist, tycktes det för futtigt att ägna sig åt omsorgs- och skolfrågor och andra kärnfrågor på det kommunala planet. Följaktligen hamnade kärnkraften högst på dagordningen när det nya kommunalrådet gjorde sitt första politiska utspel. Luleå en kärnkraftskommun? Nej naturligtvis inte. Även Ukrainakrisen har avhandlats utan någon som helst lokal anknytning av kommunpolitiker Nordström.
Många har bara verkat stå och titta på vad som sker men när Nordström nu äntligen börjat visa allvar för det kommunala uppdraget har skolnedläggningar, en flytt av en återvinningsanläggning till ett bostadsområde, samt inte minst försäljning ur det kommunala bostadsbeståndet satt känslorna i svallning hos medborgarna. Orsaken är som vanligt inte politikens genomförande i sig utan hur den genomförs. Liknelsen med hur det går till när rörelsebeslut fattas som när någon skriker in "vad vill ni?" i en säck med sympatisörer är typisk för hur Lulebo-affären hanterats av Luleås S-ledning.
Att "Sveriges värste chef" anställts som VD för bostadsbolaget, sannolikt med motivet att driva igenom mycket impopulära beslut med kall hand, talar för sig. Om Niklas Nordström ska betala av på kommunens skulder (lär uppgå till 3 miljarder) eller kasta in mer kapital för Luleboförsäljningar på märkliga investeringar återstår att se. Eftersom ingen riktigt vet vad han går för i praktisk politik riskerar Luleboaffären att bli en kraschlandning för honom från ungdomsförbundstidens aldrig övergivna världsförbättraridéer. Ett nytt styre? kan då ta över i kommunen som haft röd majoritet ganska länge vid det här laget.
