Idag överlämnades betänkandet Psykiatrin och lagen - tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd till regeringen. Det tog sin tid innan utredarna fick sin lunta ur händerna, en tegelsten på över 1100 sidor.
Störst uppmärksamhet har det fått att ett tillräknelighetskrav föreslås införas för att en gärning ska utgöra brott. Det vill säga att handlingar begångna under vad som diagnosticerats som allvarlig psykisk störning eller sinnesförvirring till exempel inte medför straffansvar. Sverige ser därmed ut att närma sig andra länders lagstiftning på området.
På ett annat område som inte diskuterats lika flitigt idag verkar utredarna förespråka en svensk specialväg. År 2008 infördes så kallad öppen psykiatrisk tvångsvård i Sverige. Lagändringen innebar stora frihetsinskränkningar för patienterna, bland annat genom att möjlighet gavs att försätta dessa i ett rättsligt ingenmansland via uppfinningen av befogenheten att kunna ställa krav på"skötsel" under hot om slutenvård från vårdens sida gentemot brukarna. Utredarna går nu ett steg längre och vill att denna vårdform ska skärpas ytterligare. Det ska vara möjligt med tvångsmedicinering, drogkontroll och kroppsvisitering i den öppna psykiatriska vården.
Liknande vårdformer finns i Danmark och Norge men som det verkar inte i Finland. RSMH som är starkt kritisk till denna experimentliknande vård har påpekat att den fungerat dåligt i de länder där den provats. Två expertrepresentanter i utredningen från just RSMH visar också på hur svensk tvångslagstiftning verkar vara på väg i restriktivare riktning och ser detta som en direkt konsekvens av att antalet vårdplatser minskat. Kraven på hårdare tag kommer då som ett brev på posten "när det är försent".
När Socialstyrelsen 2009 gjorde en lägesrapport om öppen psykiatrisk tvångsvård konstaterades bland annat av förvaltningsdomstolarnas avgöranden att de inte alltid var klart när de handlade om sluten eller öppen vård respektive tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård. Senare uppföljningar på området verkar inte nämna någon förändring ifråga om detta förhållande. Detta är skäl nog för regeringen att sätta ned foten ifråga om ytterligare förändringar som lämnar utrymme för stort godtycke inom den öppna psykiatriska tvångsvården - om inte vårdformen rentav bör avskaffas.
