Ett lite förbisett men ändå av en del noterat faktum är att såväl LO- som TCO-facken inom en snar framtid kan komma att ledas av två representanter med Norrbottensanknytning. Tobias Baudin från Luleå är en het kandidat till jobbet som LO-ordförande, och Eva Nordmark från samma stad är redan TCO-ordförande.
Eva Nordmark har trots att hon bara är 40 år en lång politisk karriär bakom sig. Riksdagsledamot redan 1995, och dessförinnan har hon studerat statskunskap, dock okänt om hon tog någon examen enligt den eget upprättade CV:n på TCO:s hemsida. Bland andra uppdrag kan nämnas ledamotskap i Luleå Tekniska Universitets styrelse.
Att någon haft politiken som yrke längre tid än något annat man företagit sig i livet redan innan medelålder behöver inte innebära inkompetens för att klara av uppdraget. Ej heller att ens make också är politiker eller att de politiska sysslorna faktiskt varvats med arbetsuppgifter som med lite ansträngning går att betrakta som vanligt jobb.
Problemet är snarare att jag och nog många andra inte riktigt vet vem det här är. En mera vetenskapligt orienterad samhällsanalytiker skulle nog säga att rekryteringen ifråga mera handlar om fackföreningsrörelsens förfall. Genom att på detta vis utnämna mars månads västryss vill jag mest peka på det underliga i att det går att ta sig från den mest perifera region i landet till tungt chefsjobb med ansvar för rätt många medlemmars intressen. Utan att det förevarit någon helst debatt att tala om rörande det skedda.
