måndag, juli 18, 2011

En öppen debatt om svenskheten efterlyses

Svenskhet, denna term som kommit att fundera som substitut till andra mera obehagliga associationer om vad det innebär att tillhöra Sverige, har av skilda debattörer fyllts med innehåll på olika sätt under senare år. Göran Hägg menade i sin bok Svenskhetens historia att välfärdsstatens starka ställning i vårt land har sin rot i att kyrkan under medeltiden lade sig till med stora egendomar som staten sedan dess kunna förvalta.

Jasenko Selimovic för inte diskussonen från denna utgångspunkt i sin DN-debattare, utan ägnar sig snarare åt essensen i svenskheten, dock utan att gå särskilt långt i den riktningen. Selimovic kom till Sverige som flykting i början av 90-talet och hör till de med invandrarbakgrund som tämligen lätt lärde sig psalmerna i den politiska debatten här vid ankomsten; han har en landsmannina i sin egen ålder med snarlik karriärutveckling och bakgrund som också följt minsta motståndets lag på väg till den politiska eliten. Hon heter Anna Ibrisagic och sitter i Europaparlamentet för moderaterna i en alltmer undanskymd roll emellertid.

Det är lite sorgligt att jämt behöva läsa om "förklaringen" till varför en del röstar på Sverigedemokraterna, så även här. Medan väljarkategorin "arbetslös" knappt ens förekommer i anslutning till valanalyser i andra partier fast den borde det så stämplas Sverigedemokraternas väljare med detta märke i pannan. En starkt bidragande orsak till detta förhållande torde vara temanumret i denna vetenskapliga tidskrift. Ändå är finns det också de som menar att Sverigedemokraterna är starka i bättre bostadsområden.

En mera öppen debatt om svenskheten borde gagna utvecklingen av begreppets innebörd. I arbetet med detta hjälper det föga att i några intoleranta forskares efterföljd åsätta politiska motståndare med skuldbelastande etiketter. Hur ofta hör man förresten dessa vetenskapens tjänare tala om att de själva arbetar mellan svadan om egna titlar, resultat och löner? Förmodligen aldrig. Såvitt jag vet har politik för det mesta handlat om sådant som utanförstående kunnat vända sig till, inte att brännmärkas av upplysta figurer.