Norrbottensteatern fyller halvt sekel i år. Institutionen är landets äldsta regionteater. Att döma av den obemärkthet som kännetecknar enrollerade vid inrättningen och deras stressade framfart på stan på jakt efter gillningar på Facebook eller annat ser det ut som om jubiléet är något som kommer att skyndas förbi eller glömmas bort snabbt.
Nyligen fick Norrbottensteatern bra kritik för en uppsättning även på riksplanet, men som det verkar slarvades chansen bort att bygga vidare på denna. Jag har hört av släktingar hur snacket gick i slutet av 60-talet när det skulle vara slut med kostymteater och in i vadmalen för att slutligen utdela den avgörande sparken mot Fjollholm. 70-talet när man skulle vara mot allting var storhetstiden för den nordligaste av landets regionteatrar. Vissa inhopp av regissörer/dramatiker som lulesonen Staffan Göthe med uppsättningar som förmådde balansera mellan att bara vara mot och ta in från omvärlden, drog teatern på 80- och 90-talet, men sedan finlandssvenske teaterchefen Erik Kiviniemis succé med uppsättningen Sugar vet jag inte Norrbottenteatern bidragit med någonting värt att poängtera. Och det är nog en tio år sedan.
Kanske kan det vara dags att avreglera Norrbottensteatern och göra den fri i så måtto att den bär sina egna kostnader. Från landets första regionala teaterscen till landets första fria regionala teaterscen om det inte redan finns någon annan sådan. Det är värt att nämna att Shakespears dramatik utvecklades ur det faktum att publiken fick bestämma.
