Det är omöjligt för den forskningsintresserade att inte fundera lite kring turerna runt kirurgen Macchiarini och hans plaststrupar. Ärendet är inte på långt när avslutat. För närvarande pågår ett intensivt arbete på Karolinska Institutet för bringa reda i någonting som kan skada verksamheten där och universitetets rykte om det inte redan gjort det. Något att reagera över utöver det gängse förekommande materialet i affären är uppgiften - förvisso inte okänd tidigare - att förre utbildningsministern och FP-ledaren Lars Leijonborg har en ordförandefunktion vid KI. Vänta, var det inte en av Alliansregeringens absoluta käpphästar att avpolitisera universitetsstyrelserna (något som också skedde delvis men inte helt tydligen).
Paolo Macchiarini framstår i mycket som något av en internationell äventyrare allteftersom vad som kommit fram. Tysk TV har länge haft ögonen på honom efter vad som framgick i SVT:s kortserie om honom i tre delar. I Italien, hans hemland, verkar han ha varit rökt sedan länge efter en del oegentligheter. Ja det går att förhålla sig skeptisk till operationsmetoderna i efterhand, vilket nog en del av de medlöpande gör just nu också. Psykopatexperten Sten Levander har gett ett utlåtande och bland annat uttalat sig om varför det ofta är så vanligt att många kan låta sig duperas av charlataner och bedragare. Frågan är väl om det är det egentliga problemet. Det borde väl snarare handla mer om hur den här stjärnan till slut hamnade i Sverige på en så uppburen position. När karriären redan var på väg utför i full hastighet.
