tisdag, augusti 04, 2015

Städa framför egen dörr först

Morgan Johansson, skåning, socialdemokrat och migrationsminister, har kritiserat britternas premiärminister David Cameron angående dennes ageranden för att komma tillrätta med de problem som sammanhänger med migrationen till Storbritannien. Johansson, som fortsätter i sin ministerföreträdares spår, har dock inte alltid uttryckt sig så  tvärsäkert i dylika ärenden. Detsamma gällde även Tobias Billström, också han skånepåg, som ville minska "volymerna" på invandringen.

Den politik som inleddes av Alliansregeringen i och med den så kallade Migrationsöverenskommelsen 2011 som innebar grönt kort i princip för öppen invandring och som stöddes av Miljöpartiet, fick tummen ned av väljarna i senaste valet. På annat sätt går det inte att tolka utgången av valresultatet eller valvinden. Den påföljande Decemberöverenskommelsen är inget annat än en fortsättning på denna politik som mera är att likna vid det Gustavianska enväldets devis "allt för folket, intet genom folket", Politikerna pratar över huvudet på folk, en utveckling som dessvärre inte börjades bara för några år sedan.

Klart står idag att Fredrik Reinfeldts projekt med att skapa en låglönetjänstesektor med jobbskatteavdraget som främsta pådrivande morot och öppen invandring som näringskälla, inspirerades av vad Tony Blair ägnade sig åt tio år före Reinfeldt i Storbritannien med sin "öppenhet". De fulla effekterna av detta ser vi nu där, något som David Cameron är i full färd med att städa upp efter med åratal av Labour-styre.

Ironiskt nog skulle den sittande S-regeringen i Sverige kunna ägna sig åt vad tories utför i Storbritannien just nu. dvs. skärpa upp asyl- och invandringspolitiken. Det går att sträcka sig så långt att påstå att om de inte gör det hotar politiskt kaos. Tyvärr får man antaga att någon förändring inte är i syne förrän svenska staten får sänkt kreditbetyg. Notan för detta får emellertid inte de ansvariga politikerna stå för. Det är de som godtroget fortsätter att tro på det offentligas förmåga att erbjuda lika välfärd som kommer att belastas.