En sociolog från Umeå lägger ut texten i DN om klassdebatten. Om Stefan Svallfors från Överkalix tidigare forskning vet jag inte så mycket mer än att han gjort sig ett namn som försvarare av välfärdsstaten i den form den frusit ned efter andra världskriget. Med andra ord rör det sig om någon som iklätt sig prästens roll i syfte att legitimera en politisk företeelse som av honom själv och några till givits helig status.
Svallfors karaktäriseras givetvis som vänster, men jag har svårt att se det radikala eller progressiva i att motsätta sig utvecklandet av välfärdstjänster på ett sätt som borde höra till en upplyst verksamhet. Också reagerar jag över att denne professor har "inte en sjukdag" sedan han sökte sig till universitetet i Norrland. Det är en sak att vara sjuk och ha ett jobb som inbegriper tungt kroppsarbete, en annan att ha ett jobb där ingen frågar efter en när man är borta. Med vissa "jobb" finns det helt enkelt ingen koppling till att vara sjuk.
Kanske är sjukskrivningar en utomordentlig klassmarkör, fast inte i den negativa mening som en del debattörer vill framhålla. Frågan som måste ställas är varför inte alla sjuka kan jobba.
