I helgen sprang jag Luleå Stadsmara. Jag lyckades inte ta mig under 1.30 men låg endast 8 sekunder över målet. Tävlingen är numera en klassiker med över trettio år på nacken.
En som också deltog, fast på milen, var före detta skidstjärnan Niklas Jonsson. Tidigare här på bloggen har jag frågat mig var han hållit hus under problemen på finansmarknaden. Jonsson har bland jobbat med försäljning av finansiella produkter och spått alldeles galet hur djup och allvarlig krisen var/är.
Nu har alltså livstecknen visat sig från denne bankman. Han springer fort också, ligger på någonstans kring 35 minuter på 10 km, vilket inte är dåligt för en 40-plussare. Men så är han väl också i besittning av en grundkondition som få av oss andra motionslöpare. I senvintras var Niklas Jonsson även med i långloppet på skidor Dundret Challenge.
Idrotten är bra att återvända till när det går knackigt på andra håll. Men vill Niklas Jonsson och Per Elofsson vinna folkets sympati för sina insatser bör de nog söka sig till ett annat gebit än inom den spekulativa föga produktiva finansvärlden. Ett öde i stil med det den penningtörstige Gunde Svan ställt till för sig själv är väl ändå inte att föredra?
