Det som fick mest uppmärksamhet i regeringens budget var att en begränsning för deltidsarbetslöshet ska införas. Förslaget vittnar om dålig verklighetskontakt och spär på fördomarna om högerpolitik.
Hade Littorin och Borg varit lite klokare hade de tagit kontakt med fackföreningsrörelsen om detta. Deltidsarbetande är ingen grupp som belastar statsutgifterna särskilt mycket, och för många står inga andra anställningar till buds eftersom arbetsrättslagstiftningen lägger hinder i vägen.
Ska deltidsarbetslösa kunna klara sig själva utan understöd måste denna ändras. En lag om heltidsanställning vore därför önskvärd. I det korta perspektivet kan regeringen använda A-kassan till att öka arbetsutbudet och minska utanförskapet; i det långa loppet är detta ogörligt om man inte ger sig på ändringar i arbetsrätten. Det blir bara en halvmesyr av det hela annars.
Den nya moderaterna blir aldrig ett arbetarparti om fixeringen vid A-kasseförsämringar fortsätter. Det måste till en flexiblare arbetsrätt i kombination med dessa. I annat fall är risken överhängande att det bara blir fyra år vid makten, varefter en som det ser ut idag oreformerad socialdemokrati tar över igen utan nya lösningar på nya samhällsproblem.
