I skrivande stund pågår röstningen i det amerikanska presidentvalet. I ett tidigt skede ställde så gott som hela det svenska politiska och journalistiska fältet upp bakom demokraternas kandidat Hillary Clinton. Det inledande positiva argumentet att hon skulle bli USA:s första kvinnliga president, urvattnades med tiden till att hon är det minst dåliga alternativet till republikanernas kandidat.
SVT:s förvuxna knattereporter Erika Bjerström har som ingen annan representerat denna utveckling. Kulmen nåddes sannolikt i helgen då Bjerström i ett inslag intervjuade och skildrade "såna som normalt borde rösta på Clinton men väljer Trump", nämligen de arbetslösa vita männen. Den andra änden av problemet, de ogifta högutbildade kvinnorna, som är en annan märklig alltmer växande företeelse i västerländska samhällen, intresserar inte Bjerström. Vi märker emellertid av dem, inte minst i Sverige, dock inte på ett sätt som att gruppen pekas ut (svenska karlar är snälla men samtidigt belagda med munkavle av den statsfeminazistiska ideologin som ska hämnas oförätter i det förgångna istället för att gemensamt uppnå målet jämställdhet).
Bjerström & Co riskerar att vakna upp imorgon om de fått eller velat sova något med Donald Trump som segrare i presidentvalet. I annat fall blir det ändå fråga om kaos eftersom Trump inte lär respektera valresultatet. Med tanke på kompetensen och lämpligheten hos presidentkandidaterna vore det bästa kanske om kongressen utsåg en president istället för att låta valresultatet gälla. Det ska visst gå att arrangera på något sätt men för mig okänt exakt hur.
