I takt med att det blivit enklare att publicera sig har det uppstått en uppsjö av skribenter som skriver bra och korrekt svenska. Detta innebär inte att det skrivna kan ges ett motsvarande faktaunderlag alla gånger. Rätt ofta går det att finna rätt ytligt ihopskruvade artiklar som visar på såväl bristande kunskaper som avsaknad av moralisk kompass hos skribenterna.
I SvD skrevs häromveckan ett blogginlägg om "Folkrepubliken Norrbotten" av en som tydligen vikarierar på tidningen eftersom han veterligen är anställd som ledarskribent på Norrbottens-Kuriren dagligdags. Redan tidigt kunde jag notera brister i dennes skribentskap då han hade svårt att skilja sitt bloggande från att författa ledare.
Blogginlägget i SvD gällde den senaste SSU-skandalen i Piteå, som leder till påstående om "rött Norrbotten" och folkrepublik. Nu är det ju så att Piteå (och Luleå också för den delen) mera är att beteckna som klassiska enpartistäder av svenskt snitt. S har regerat där sen allmänna rösträttens införande ungefär. Skäll gärna på sossarna men de har i alla fall en form av interndemokrati.
Ju längre åt nordöst man kommer i Sverige, desto rödare på riktigt blir det, helt enligt Stein Rokkans begreppsliga karta över Europa. Samtidigt som nationalkänslan stiger längre norrut så blir benägenheten för kommunism starkare i östlig riktning.
Så den som dömer ut hela Norrbotten som ett Nordkorea har inga större kunskaper om de politiska ideologiernas sammansättning där. Under flera år har dessutom S-väldena i kommunerna i regionen utmanats av diverse allianser. Drömmar om Per-Albins och Erlanders tid är inte samma sak som stalinism.
