På senare tid har det kommit förslag från regeringen om att komma tillrätta med bostadsbristen genom att göra det lättare att hyra ut i andra hand bland annat. Gårdagens inlägg från två liberala debattörer går i samma stil. Modulboenden ska kunna användas som buffertlösningar vid arbetskraftbrist.
Frågan är väl om debattörerna tänkt igenom närmare på vilket sätt detta främjar integrationen - som nämns i sammanhanget - av nya svenskar. Att bo i modul kan knäcka den starkaste av personer och att sätta flera med många gånger en besvärlig livshistoria bakom sig på samma ställe kan inte vara en bra lösning. Annars är det förmodligen med de forskare som gästar Karolinska institutet och som tas till intäkt för att modellen kommer att fungera.
Generellt kan sägas att kommunerna har en dålig beredskap inför folkomflyttningar. I Kiruna och Pajala är modulboenden en del av svaren på de åtgärder som krävs för att möta den arbetskraftsinvandring som för närvarande pågår till dessa orter. En gissning är att detta är det lämpligaste alternativet då högkonjunkturen inom gruvnäringen kan vända tvärt nedåt med kort varsel. Och i händelse av detta är det inte roligt att stå med tomma nybyggda bostäder i vad kan återgå till att bli avfolkningsorter.
Nybyggandet är annars den stora knäckfrågan för våra politiker att ägna sig åt. Hur göra det billigare så att fler har råd att bo i de nyproducerade bostäderna. På Tankesmedjans Liberalernas hemsida läser jag till exempel lite funderingar kring byggnadsarbetarnas alldeles för höga löner, som om några är starkt bidragande orsaker till de höga boendekostnaderna. I det perspektivet känns ovan nämnda inlägg från chefen själv på smedjan ifråga som ganska motsägelsefullt, ja till och med rätt dåligt ideologiskt förankrat.
